Brev från söderhavshörnet
Hej där. Jag har tagit en paus från min luftmadrass i vardagsrumshörnet för att skriva. Som nyligen inflyttad medlem av det här kollektivet och lätt osäker bloggare ska jag försöka välja mina ord med omsorg när jag skriver här. Det blir nog inga snaskiga avslöjanden eller personangrepp så som kutym verkar vara bland blogghajarna utan mer synpunkter på matlagning och feelgood.
Jag har på senaste tiden funderat mycket på hur livet som vikarie egentligen funkar. För mig går hemskt mycket av tiden på jobbet åt till att undvika att göra mig dummare än vad jag är. Det kan vara ganska invecklat och energikrävande. Eftersom svårigheterna med det norska språket är större för mig än vad jag tidigare trott finns det en uppsjö av tillfällen till att missförstå varandra. Ett problem är att jag ställt in mig på att det är supersvårt att förstå arbetskamraterna. Det gör att när någon väl säger någonting tydligt så blir jag helt paff. Jag blir misstänksam och känner mig lite lurad. Jag kan tänka mig att det går att likna vid den ironiska generationens topp vid slutet av nittiotalet när ironin och sarkasmen blivit så avancerad att man muttrade "sure bacon" åt sina skor och inte möjligtvis kunde förstå om ett "hej" var ironiskt, elakt, vänligt eller bara fingerljummet. Dessutom har jag börjat att automatiskt upprepa alla order jag får. Det känns som att jag liksom tar dom där norska meningarna, vasker dom rena och ger tillbaka dom till den som ställt dom. Jag är inte säker på hur jag framstår.
Nog nu, hjärtat är lättat för den här gången.
/Anton
Kommentarer
Postat av: Simon GRAHN
Jasså, det är så det ligger till..hoppas ni har de gött där uppe.. hur lång tid tror ni att det tar innan jag får se era små bruna kroppar igen?
Trackback
